Nej det blev inte bra. Ångesten har hållit mig sällskap idag tyvärr.... Dagen blev inte som det var tänkt, 2 kompisar skulle kommit. Skulle ha blivit mysigt o roligt men så blev det inget. Och dagen blev en deppdag...

Straffar min kropp med mat, äter fast jag inte är hungrig. Och så blir ångesten än värre....att jag aldrig lär mig. Bättre jag tagit en promenad eller sprungit eller tränat. Det lindrar alltid. Men så jävla svårt att ge sig iväg när man mår piss. Vill bara gråta men kan inte. Tårarna fastnar nånstans där inne... 

Jag tänker ofta på honom vad han har gjort. Hur hon mår och den lilla pojken. Vad har du gjort ditt svin??? Hur kunde du??? En del av mig  vill bara glömma, en del vill bara åka dit och konfrontera dig. Vill skrika åt dig, få dig att förstå hur mycket du förstör. Jag vill förstå varför.

Hur länge ska man orka egentligen? Blir det bara så här? Är detta livet?? Fyllt av ångest och besvikelse. Fullt av ilska och dödslängtan. Nej det är ingen dans på rosor. Långt därifrån. Men om jag bara kunde få lite frid i kroppen. Bara ett tag. Men jag antar att jag får vänta till den dagen du är borta. Först då kan jag gå  vidare.