Kommer på mig själv idag med att vara avundsjuk på dig L. Vill att du bara ska vara min vän. Ser dig umgås med andra och känner ett styng i hjärtat. Varför får du så många vänner?

Jag själv är ensam. Har ingen riktig nära vän. Du är min vän men inte på riktigt. Du känner inte den riktiga jag. Jag finns där för dig och stöttar dig nu när du har det svårt. Men inte ser du att jag också haft det jobbigt nu. Allt handlar om dig.

Jag försöker vara en bra vän eftersom jag så gärna vill vara din vän. Men du har andra vänner som du umgås mer med. Du o C vet jag ju är bästa vänner. Och B och du verkar umgås allt mer. Jag är avundsjuk på det ni har. För jag har inte det där med någon.

Jag vet att andra människor tycker väldigt bra om mig. De gillar mig och mitt skratt har de sagt. Men det stannar alltid där. Det blir aldrig till någon riktig kompisrelation. Jag antar att det är mitt fel. Jag har inte släppt muren runt mig än. Den är lite lägre än vad den varit. Men fortfarande kvar. Och jag har väldigt svårt att släppa in någon. 

Igår var ni på ikea och det lät så roligt. Jag blev avundsjuk igen på dig. Du säger att jag är en fin vän. Men ändå känner jag att vad ska du med mig till? Du har ju så många andra runt omkring dig. Människor som är roligare och bättre än mig. Vad är jag liksom? En trasig själ med massor av ångest och murar omkring sig. Ingen bryr sig. Ingen ser. Mig. Men dig ser alla.