Vad fan gör jag? Jag plågar mig själv och min kropp. Ger den gift i form av dålig mat och mycket socker. Jag vet ju att det är så fel och jag mår piss av det. Men ändå fortsätter jag. Jag vet i mitt huvud precis hur jag ska äta och vad. Men lyssnar jag på mig själv???? NEJ NEJ NEJ!!!!!

Så trött på detta. Trött på att vara tjock och hata min kropp. Trött på att vara ohälsosam och ha ont i kroppen. Trött på att vara trött hela tiden.

Jag har bestämt mig för att gå ner i tid nu på jobbet. Jag måste inse att heltid är inget för mig. Jag orkar helt enkelt inte. Nu har jag försökt i över ett halvår och nej....jag måste inse mina begränsningar. Så är det bara. Jag blir så psykiskt utmattad och får ingen tid att bara vara ensam. 

Det blir nog bra. Då får jag mer tid till att röra på mig. Kanske kan jag komma igång med löpningen igen. Det skulle jag verkligen vilja. Köpa ett par nya löparskor och ge mig ut i spåret. Det finns inget härligare än när man kommit över den där jobbiga tröskeln och det bara blir så underbart och man kan fortsätta hur länge som helst känns det som...

Jag har två val: 

Antingen skiter jag i allt och går under till slut.

Eller så tar jag tag i mig själv en gång för alla och gör detta nu!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Håller mig undan honom. Fast att jag älskar honom så mycket. Det är som att jag vill skydda honom från mig. Han ska inte behöva se och ta i min tjocka äckliga kropp. Tänker hela tiden: när jag gått ner i vikt så kommer jag bli gladare och bli mer kär...

Det är som att jag bara står still. Jag kommer ingen vart. Med mig själv. Allt är grått. Alla färger är borta. Jag står still. Finns inte. Det gråa tar över. Allt blir suddigt. Jag vill så mycket men vet inte hur jag ska komma vidare. Allt har kommit...

En falsk människa. Som ljuger och hittar på. Varje dag säger att det kommer bli bra. Lögner lögner lögner. Så jävla falsk. Är jag... Det är jag som är den falska människan. Som ljuger för mig själv. Som får mig själv att tro att allt är bra. Ljug...

Ja vad ska jag säga. Dagarna går. En efter en. De smälter in i varandra. Inte mycket händer. Det är som vanligt. Men vad innebär som vanligt?   Ofta vet jag inte vem jag egentligen är. Jag försöker fortfarande hitta vem den riktiga jag är. Hur är j...

Hej. Ett tag sen sist. På många vis mår jag just nu bättre sen några månader tillbaka. Jag har fått kontroll på maten. Äter normalt och motionerar. Jag har börjat gå ner i vikt och mår så bra i kroppen.. Jag märker ju också att jag mår mycket bättr...