Känner mig så jävla tom. Eller inte tom egentligen....jag är ju full av sorg och besvikelse. Ånger och skam. Varför mår jag inte bättre än så här? Jag har fått ett nytt härligt jobb, jag har 2 underbara barn och en man som är världens snällaste. Ändå är det något som gnager i mig. Något som ligger där och pyr långt där inne. En eld som aldrig släcks....den blossar upp mer ibland men oftast brinner den ganska konstant. Trött på att alltid må så här. Andra gången jag är hemma nu på 3 veckor från jobbet. 

När ska jag bli som alla andra. Jag vill också orka. Orka jobba orka umgås orka hitta på mer orka att vara människa. 

Jag vet inte. Vill gråta men kan inte. Jag bara svamlar. 

Och maten som vanligt. Gick ner 5 kg i våras. Tro fan att jag gått upp allt igen. Fan vad jag hatar mig själv och min äckliga kropp. Jag är vidrig som bara äter och äter. Äter ibland fast jag inte ens vill ha. Tvingar i mig en massa äckligt godis och chips och mackor och bullar. Fy fan för mig. Jag har inte kontroll på någonting. Ingenting.

Jag är så jävla otacksam.

Jag är aldrig nöjd.

Fått jobbet jag ville ha.

Ändå är jag inte glad.

Maten fyller min kropp.

Hatar när jag känner så.

Hatar när jag straffar mig själv. 

Vill inte att han ska finnas

Han påverkar mig så mycket.

Måste glömma

Måste gå vidare

Men det är så svårt...